Det värmer att läsa om vad Ni gör för dessa barn, att de får en framtid tack vare hjälpen. Jag ryser när jag läser om chauffören och hans öde och gläds att det gick så bra för honom trotts allt. =) Vilken känsla det måste ha varit när du väl förstod vem det var du talade med och vad din hjälp hade åstadkommit. Den är nog obeskrivlig kan jag tro.
Att Isak nu ska få uppleva det hans mor o moster fick en gång i tiden, tycker jag är bra. Det lär han garanterat att tänka i andra banor än han gör idag. Vi har ju sett vad det gjort med dem ;)
Det är också något dagens ungdomar uti landet skulle behöva, då jag tycker att det finns alldeles för lite respekt hos dem idag och alldeles för mycket ”måste ha” materiellt sätt.
Ha nu en underbar resa och jag hoppas på uppdateringar därifrån!
Kram Ingela